Qarin är docent i arbetsterapi och anställd som universitetslektor på arbetsterapeutprogrammet vid Sahlgrenska akademien på Göteborgs universitet. Som forskare på Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs Universitet (AgeCap) fokuserar hon på hur ett personcentrerat förhållningssätt kan bidra till att äldre sköra personers röster blir hörda.
Jag är arbetsterapeut och har tidigare arbetat med många olika målgrupper. Jag är alltid nyfiken på att lära mig nytt så efter min magisterutbildning började jag nosa på forskning. Jag fick delta i ett hälsofrämjande projekt för utlandsfödda äldre personer och där lärde jag mig mycket om mina och andras fördomar vilket också väckte mitt intresse för personcentrering. Jag trodde till exempel att vi skulle behöva göra kulturella anpassningar utifrån deltagarnas ursprung. Men hälsa är samma fenomen oavsett ursprung även om man som individer behöver olika saker för att uppnå hälsa. Deltagarna ville inte ses som ”äldre invandrare” utan ville bli sedda som de personer de är. Den enda anpassningen vi behövde göra jämfört med svenskfödda var att samarbeta med tolkar.
Jag har också fått genomföra ett forskningsprojekt som handlade om personcentrering på ett äldreboende i Australien. Under ett år genomförde vi månatliga workshops med personalen om hur forskningen kring personcentrering såg ut och hur de kunde tillämpa forskningen i vardagen för att se och bemöta både fysiska och psykosociala behov. Efter ett år kunde vi konstatera att personalen inte upplevde några större förändringar men de äldre trivdes bättre och tyckte att personalens arbete blivit mer personcentrerat.
Jag tycker det är väldigt spännande att undersöka vad det är som gör att det fungerar bra. Personcentrerat förhållningssätt måste genomsyra allt vi gör och vi måste se allt positivt som görs och inspireras av det. Jag tycker också det är väldigt spännande att arbeta tillsammans med äldre personer och personal som forskare och ta del av alla deras kunskaper och erfarenheter.
Det handlar om att se alla människor som kapabla personer. Alla människor har kunskaper och förmågor som är viktiga och värdefulla men måste ges förutsättningar att kunna tillämpa dem. Alla människor har kapacitet men olika förutsättningar.
Som personal måste man kunna se det och sätta sig in i någon annans situation och ställa sig i någon annan skor en stund. Det blir lättare att bemöta andra med respekt om man frågar sig hur jag hade känt i den här situationen.
Som personal måste man också inse att man är i en maktposition och försöka få jämbördiga möten med dem man stöttar och hjälper. Se på relationen som expert/expert-relation. Vi är alla experter men på olika saker. Det gäller att hitta det andra är bra på och ge människor förutsättningar att utöva sin expertis.
Genom forskning om personcentrering i verksamheter men även genom forskning om forskning och hur man kan tillämpa personcentrering i olika situationer.
Jag har framför allt undersökt hur man arbetar på äldreboenden och vad personcentrerat förhållningssätt betyder för personalen. Vad gör man? Vad tar det sig för uttryck? Vad betyder det för mig som personal att arbeta personcentrerat?
På individnivå är det många gånger väldigt bra och personalen gör oftast ett fantastiskt arbete men ibland sätter systemet hinder. Tidspress kan innebära att man tvingas ta genvägar och göra saker utan att reflektera. Ledarskapet är också viktigt där chefen behöver ha tillit till personalen och inte kontrollstyra. Man behöver ha tillit till att personalen kan avgöra tillsammans med de äldre vad som är viktigast idag. Det måste finnas kulturer att det är lika viktigt att pratat med personer som att städa, bädda sängen eller duscha. Det är lika viktigt att fokusera på hur man gör saker som vad man gör.
För lite kontakt med äldre och med kollegor kan också vara ett hinder. Att man saknar kontaktytor där man får lära sig av varandra, diskutera och bolla. Att ta sig tiden att fundera på vad som hände i det här mötet och varför?
Det behövs också administrativa system som tillåter personal att dela information mellan sig. Och att man i dokumentation inte bara beskriver vad man har gjort utan hur man gjorde det.
Just nu arbetar jag mest med brukarinvolvering i forskning som i korthet handlar om att forska med människor i stället för om människor. Vi undersöker hur vi kan göra det och hur sköra äldre personer vill och kan vara involverade i forskning.
Vi har också nyligen genomfört en fokusgruppsstudie om hur personal på äldreboende upplevde hur det vara att samarbeta med de äldre personerna för att göra det bättre i både omsorgen och i den fysiska miljön. För många i personalen blev det en ögonöppnare att inse vilka förmågor de äldre personerna hade och hur betydelsefulla de som personer och professionella var för de äldre. Många inser tyvärr inte vilket enormt betydelsefullt arbete de gör eftersom bilden av äldreomsorgen i media oftast är negativ.
Svårt att svara på efter som det inte går att säga ”gör så här så blir du personcentrerad”. Men jag tycker det är väldigt viktigt att försöka hitta mikropauser som ger utrymme för reflektion och att ställa sig i någon annans skor. Hur det skulle vara att bo här och få hjälp av mig och mina kollegor? Att försöka se bortom sina egna perspektiv och sin egen yrkesroll. Självreflektion och reflektion tillsammans med andra är viktigt för att lyckas med personcentrerat förhållningssätt.
Sen måste man vara medveten att man inte kan vara personcentrerad jämt. Om man till exempel blir ovärdigt bemött på grund av demenssjukdom eller en annan människas personliga värderingar ska man vara snäll mot sig själv och backa. Det måste man också kunna prata om med sina kollegor och sin chef.