Tips för att bemöta psykisk ohälsa – intervju med Caroline Hjalmarsson

Caroline Hjalmarsson är psykiatrisjuksköterska och delregional samordnare för suicidprevention. Hon brinner starkt för att öka kunskapen om psykisk ohälsa bland äldre. Ungefär en fjärdedel som begår självmord är över 65 år och majoriteten har en depressionssjukdom i grunden.

Hur kommer det sig att du blev psykiatrisjuksköterska?

Jag blev intresserad av psykiatri när jag började arbeta på en allmänpsykiatrisk slutenvårdsavdelning här i Göteborg. Jag tyckte det var svåra möten men också otroligt givande, vilken sedan resulterade i att jag vidareutbildade mig till specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad. Att jag började inom kommunal primärvård var för att jag ville bidra till att utveckla vården. Jag har egen erfarenhet av att inte veta hur jag ska bemöta en svårt psykiskt sjuk patient i hemmet. Jag ville bidra till att andra inte skulle hamna i samma situation som jag har gjort samtidigt som patienten också är värd ett gott bemötande utan rädsla och fördomar. 

Vilka är de vanligaste fördomarna du möter om psykisk ohälsa?

Inom äldreomsorgen förminskar man ofta psykisk ohälsa eftersom inställningen är att det inte är konstigt att man mår dåligt när man är gammal och ensam. Många äldre får därför inte det stöd eller den behandling som de behöver. Det är också en vanlig fördom att vård- och omsorgspersonal tänker att personen som är drabbad av psykisk ohälsa vill göra mig illa och att man därför distanserar sig och undviker personen.

Vilken är den vanligaste frågan du får från vård- och omsorgspersonal?

Vad ska jag svara när någon säger att man inte vill leva? En väldigt vanlig myt är att man väcker den björn som sover om man pratar om livet, döden eller tankar på att inte vilja leva. Och att det i så fall är mitt fel om personen tar sitt liv.

Vilka är dina bästa tips för att bemöta äldre som lider av psykisk ohälsa?

Att man sitter lugnt i båten och lyssnar när någon berättar att man mår dåligt eller vill ta sitt liv. Många tänker att man måste komma med lösningar. Men man behöver oftast inte säga så mycket utan det räcker att våga stanna kvar och bekräfta känslorna. Men det är inte så lätt med den typen av samtal. Det tycker jag själv trots mina kunskaper och erfarenheter. Men det viktiga är att släppa myten om att man triggar i gång suicidala tankar om man pratar med någon som mår dåligt. Så bekräfta känslorna, ta reda på vilken experthjälp som finns att få och vägled personen dit.