Ensamhet bland äldre
- intervju med Therese Nordin

Therese Nordin är arbetsterapeut och forskare vid Umeå universitet. Hon intresserar sig särskilt för hur man kan minska ofrivillig ensamhet bland äldre. Där har personal inom äldreomsorgen en viktig roll att spela.

Berätta om din bakgrund.

Jag började som outbildat vårdbiträde på ett äldreboende i slutet av gymnasiet. Det var ett så roligt jobb så jag blev kvar i 5-6 år. Trots att jag var ung och oerfaren kände jag att jag fick vara med och påverka och göra något bra av verksamheten. Så småningom började jag utbilda mig till arbetsterapeut och tyckte det var väldigt spännande att fördjupa mig hur man kan planera och stödja för en värdig vardag. Under mina studier halkade jag in på ett uppdrag som forskningsassistent vilket har lett fram till det jag sysslar med idag.

Varför är du intresserad av ensamhet bland äldre?

Som arbetsterapeut är jag intresserad av att skapa möjligheter för människor att göra vad de tycker är viktigt och meningsfullt. Under mina forskarstudier har jag fått större förståelse för hur viktiga just de sociala aspekterna av aktiviteter är. Att vara en del av ett sammanhang där man gör saker tillsammans eller pratar om saker man sett eller gjort är ofta den viktigaste ingrediensen.

Just målgruppen äldre är särskilt intressant, eftersom det ofta är en grupp som klumpas ihop som om de vore en homogen grupp med annorlunda behov än yngre människor. Det får mig att vilja arbeta för en mer nyanserad bild och bättre förutsättningar. Att vara ”äldre” innebär ju framförallt att man har mer erfarenhet än yngre vuxna, och samtidigt så pratar man ofta om äldre som om de vore barn eller inkompetenta. Det vill jag ändra på.

Hur vanligt är ofrivillig ensamhet bland äldre?

Bland yngre seniorer så är ofrivillig ensamhet aningen vanligare än bland medelålders, men om man tittar på äldre seniorer som har hemtjänst så handlar det om mer än varannan person. Och bland hyresgäster på vård- och omsorgsboende är siffran så hög som 70 procent enligt Socialstyrelsens årliga undersökning bland äldreomsorgstagare.

Forskning har visat att sociala behov inte alltid utreds och adresseras på ett systematiskt sätt, och även om det finns dokumenterade sociala behov är det inte säkert att personen då får en insats som motsvarar behovet. Det finns ingenting i hemtjänstens uppdrag som hindrar att bevilja stöd för sociala aktiviteter, och värdegrunden i socialtjänstlagen säger att man ska bidra till ett aktivt och meningsfullt liv i samvaro med andra. Men ändå är social delaktighet ofta lågprioriterat och ses inte som ett basalt behov, trots att vi vet att ofrivillig ensamhet har ett starkt samband med fysisk och psykisk ohälsa.

Berätta om ”Håll kontakten” som du arbetar med.

Det är ett samarbete mellan Umeå universitet och flera hemtjänstverksamheter, som startade 2016. Vi har bland annat intervjuat seniorer om hur de ser på ensamhet, haft gruppdiskussioner med hemtjänstnära professioner och haft samskapande work shops med hemtjänstgrupper där de tagit fram en arbetsmodell. Modellen kallas Håll kontakten och utgår från en cirkel med fem steg för upptäckande av ensamhet, guidning till social delaktighet och aktiviteter samt utvärdering. När man arbetar efter modellen får man guidning i att samtala om hur personen upplever sin situation, ta reda på vilka relationer som är viktiga och om vilka aktiviteter man tycker om. Därefter kan personal och vårdtagare tillsammans länka vidare till en annan profession, träffpunkter eller seniororganisationer beroende på vilket behov personen har.

Arbetsmodellen bygger på att den ska funka i den struktur som finns idag inom äldreomsorgen. Så tanken är inte att modellen ska kräva mer resurser för att kunna användas. Vi har också tagit fram ett utbildningspaket med filmer, diskussionsfrågor och poddar som är enkelt att använda i arbetsgrupper.

Vilka är dina bästa tips för att minska ofrivillig ensamhet?

Att man är uppmärksam och vågar ställa frågor. Vi måste komma ihåg att ofrivillig ensamhet är lika skadligt som rökning eller stillasittande. Det är ett vanligt och allvarligt samhällsproblem som människor förtjänar att få hjälp med. Att ingå i sociala sammanhang där man både ger och får, att göra meningsfulla aktiviteter utifrån sina intressen och hur man är som person kan vara lika viktigt för hälsan som att få i sig sin medicin eller hålla sig ren. Det är också viktigt att minnas att alla människor är individer och att det är individuellt vilka relationer som är viktiga och vilka intressen man har.  Så ställ frågor, hjälp till med att återskapa nätverk eller vägled till nya nätverk. Tillsammans kan vi skapa förändring!